Dagstur till Harö

För att ställa klockan på väckning och lämna den varma sängen i förtid, en söndagsmorgon, krävs något speciellt. Dagsturen ut till Harö, en kall höstdag i slutet av oktober, blev precis så lyckad som jag kunde önska. Trevligt sällskap, vackra vyer, sol från klarblå himmel i höstlik skrud med kall, hög och klar luft. Ett underbart sätt att spendera en höstsöndag tillsammans med vänner och en kamera.

Till Harö tar man sig först med buss från Slussen till Stavsnäs vinterhamn och därefter med Waxholmsbolagets båtar. Turerna är få så det gäller att inte missa hemfärden. Vi var ett stort glatt gäng som fyllde bussen den här söndagsförmiddagen.

Väl framme på Harö gick vi i samlad tropp på upptäcktsfärd på ön. Det första stoppet var på Harö by där de väl bevarade byggnaderna speglar såväl fiskets betydelse som det mer marginella jordbruket. Röda hus med vita knutar och gamla fiskebodar och bryggor som kantar viken kring vilken byn ligger.

Färden gick vidare genom skog med täcke av blåbärsris och mossa. Nästa stopp var vid en skyddad vik på öns sydöstra sida. Här fick vi en härlig fikastund i solen på släta klippor och med stilla hav och öar som utsikt.

På väg mot dagens sista stopp passerade vi en djup insjö med spegelblank yta. Den höstklädda lövskogen speglade sig i det mörka vattnet och bjöd på gultonad ögonfröjd i mängd. Sist men inte minst klättrade vi upp på öns högsta punkt. Härifrån har man en vidunderlig utsikt över skärgården i alla riktningar. Det var också härifrån man tände varningseldar och signalerade under historisk tid.

För att nå bryggan och båten hem gick vi återigen genom Harö by men från ett annat håll. Till vår lycka hittade vi ett stort äppelträd som dignade av goda syrliga höstäpplen. Som tur hittade alla i gänget tillbaka till bryggan i tid och vi lämnade Harö i vackert skymningsljus.