Summing-up Idag hade jag och mitt ressällskap hela jeepen och guiden för oss själva under förmiddagssafarien. Resten av gänget tog sovmorgon och packade inför att vi skulle ta oss vidare mot Port Elizabeth. Men vi ville se parken en sista gång.
Idag stannade vi i vårt eget närområde och spårade bland annat en flodhäst som hade varit precis utanför vår lodge, hela vägen till den lilla dammen där hon bor tillsammans med sin partner. Flodhästen är känd i området och går under namnet Gloria. När vi kom fram så var båda flodhästarna under vatten men vi fick en snabb glimt av dem då de under några sekunder kom upp till ytan och hämtade luft.
Vid den lilla dammen hade färgglada fåglar byggt mängder av bon som hängde i grenarna. Hade jag inte fått veta att det var fågelbon så hade jag gissat på getingbon. Guiden berättade att den gula fågeln är en hane och att det är han som bygger boet. Det är hans sätt att locka en hona. En intresserad hona inspekterar boet, och om det faller henne i smaken så blir de ett par. Men om hon inte gillar det hon ser så raserar hon hela hans bygge.
Vi åkte även upp på ett av bergen för att se ut över området. Härifrån var utsikten magnifik och man såg parken så långt ögat når i östlig riktning. Även västerut såg miljön ut som i parken men guiden berättade att det var privat mark och att den används för gruvdrift.
På vägen hem så fick vi tips om att det hade setts lejon i vårt område. Med plattan i botten vände vi på jeepen och tog en omväg förbi området där de senast hade setts. Och vi hade tur. Precis när vi kom fram så såg vi en ståtlig lejonhona cirka 10 meter från vägen som var på väg djupare in i skogen. Vi hann se henne under några sekunder innan hon var uppslukad av vegetationen.
Efter lunch så satte vi oss återigen i bussen och färden mot flygplatsen i Johannesburg. På väg ut ur naturreservatet så fick vi som bonus se det djur som dödar flest personer i Sydafrika, en Puffadder. Busschauffören fick syn på den vanligaste och huggvänliga ormen vid sidan av vägen. Jag var tacksam för att sitta i bussen och att inte ha fått stifta bekantskap med den förrän nu.
Efter busstur, kort flygtur med mycket turbulens och sen åter en kortare busstur landade vi på Hotel Kelway, precis vid strandpromenaden i Port Elizabeth. Vilket miljöbyte! Vi hann inte utforska staden men väl slås av kontrasterna mellan svalkan i nationalparken och värmen i kuststaden. Här blir det bara ett kort stopp med övernattning innan vi ger oss iväg tidigt imorgon mot nya äventyr.
