4.30 ringde klockan. Sömndrucken men förväntansfull satte jag mig återigen i safariejeepen. Jag hade förväntat mig hetta, sol och värme när jag packade inför safarien men verkligheten var en annan. Dagen började mulen med ett och annat regnstänk. Även vinden bidrog till att jag var glad åt att ha valt långbyxor och vindjacka för utflykten.
Idag tog guiden oss långt in i parken med målet att se kattdjur. I och med att det var svalare och mulet var han mycket hoppfull över att se många djur. När solen skiner från klarblå himmel och det är varmt i luften så ligger de flesta djur och vilar i skuggan. Men när det är svalare, som idag, så är de betydligt mer aktiva och därmed enklare att se.
Och vi såg djur, mängder av djur. Allt ifrån små antiloper till stora giraffer. Under en och samma dag såg vi alla ”big five”, lejon, elefant, buffel, noshörning och leopard. Vår guide som är väldigt kunnig på både naturen och djuren i reservatet visste var han skulle leta. Med en enorm respekt för djuren och naturen läste han av spår vid sidan av vägen och analyserade vart djuren var på väg, och körde dit.
Guiderna i parken samarbetar. De som tillhör samma lodge har en kommunikationskanal i jeepen där de delar med sig av information om var de har sett vilka djur. Dessutom så innebär i princip varje möte med en annan jeep från andra lodger att förarna stannar och stämmer av med varandra. Det var på så sätt som vi fick tips som ledde till dagens absolut bästa händelse.
Clifford, som vår guide heter, fick information om att en leopardhona med sin unge hade varit synlig på en stor slätt. Med gasen i botten så var vi på plats tillsammans med flera andra jeepar efter några minuter. Vi såg djuren vandra längre in på slätten och kände oss glada, upprymda och nöjda över att ha sett skymten av de magnifika katterna under några sekunder. Men det var inte Cliff. Istället gissade han sig till vart de var påväg och rattade om jeepen så att vi hamnade på en väg på motsatt sida om slätten. Och mycket riktigt, efter några minuter kom mor och unge gående. Han hade även lyckats förutse exakt var de skulle korsa vägen, och där stod vi och väntade.
Mamma leopard stannade till vid vägen och ställde sig på vakt medan ungen passerade. När kattungen var i säkerhet på andra sidan lunkade hon sakta över och ifatt sitt barn. Sen vandrade de vidare ut över slätten på andra sidan om vägen. Och allt det här hände precis framför motorhuven på vår jeep. Till och med Cliff var vördnadsfullt exalterad över den extraordinära upplevelsen.

















